Har aldrig kräkts efter ett pass eller tävling *skäms*
Har heller aldrig kräkts efter träning eller tävling. *skäms inte det minsta*
Wissman sa i en intervju på statliga televisionen att det var dåligt för prestationsförmågan att kräkas, så det försökte han undvika att göra på träningen men att det brukade vara ganska nära. Det tolkar jag som att han kör stenhård mjölksyretränig rätt o
Det lär han ju göra det måste man om man tävlar i 400. Det är ju mjölksyregrenen nummer 1.
Har själv kört till illamående men tror aldrig jag kräkts (eller har jag det). det var iaf när jag tränade medeldistans som juniorelit, inte långdistans på motionä
Vilket ju då utesluter att man kan träna bort illamåendet, tar man i visst mycket blir man helt enkelt illamående? Skillnaden lär väl i så fall vara att eliten måste ta i mycket mer än vanliga dödliga innan de blir illamående?
Att jag frågar beror på att
Är inte tröskelträning just sådan träning som höjer toleransen så att man kan träna hårdare innan man börjar må illa?
Om Wissman och Nylander blir illamående, tror jag inte det går att träna bort.
Däremot tror jag inte att alla nödvändigtvis blir illamående. Själv har jag aldrig blivit det, trots att jag tycker mig ha dragit på mig en rejäl syreskuld på några 400-800m-
Det ska göra ont och det är helt normalt att bli illamående. Då vet man att träningen är av hög kvalitet. 🙂
Illamående är väl vanligt om man tar i, speciellt när man närmar sig ens maxpuls. I andra träningsformer än löpning har jag stött upp.
Ens subjektiva uppfattning av hur jobbigt det är, ex mha Borgskalan, kan vara ganska missledande om aktuell träningseff
"Illamående är väl vanligt om man tar i, speciellt när man närmar sig ens maxpuls."
Det stämmer säkert för det är när jag är uppe runt 180 i puls några gånger som illamåendet brukar dyka upp (när jag stannar). Jag har runt 185 i maxpuls så det är ju inte
