Känner inte riktigt igen mig i det. När jag väl har kommit ut så är det bara och köra på. Man har bestämt sig för sin runda i förväg och håller sig till planen.
Problemet jag har att det är svårt att ta sig utanför dörren. Jag måste göra det antingen gans
Jag känner likadant, vissa dagar är ju värre än andra. Men sist sprang jag ute i skogen för första gången, jätteroligt!!
Hade inte en tanke på att stanna, hade hög puls men kände mig inte alls lika trött som jag brukar 🙂
Kan varmt rekomenderas till ni s
Jag funkar precis som Alexander.
Min träningsplanering gör att "dagens pass" utförs oavsett om jag är grymt omotiverad eller riktigt träningssugen. Det finns tillfällen när övriga livet krockar med träningen, och känslan av ett missat pass är inte lika r
Sylvia m.fl., ni är vana & inkörda i ett sunt träningsberoende och vet vilken belöning som väntar efteråt. Är hemma med barnen och har inte tränat på två dar. Är så endorfin-abstinent att jag kommer att fimpa middagsvinet och ta en långrunda framåt kvälle
Jag gör som Per, börjar fantisera om VM och OS. De andra börjar se lite plågade ut. Jag avancerar, inte långt kvar nu, nu ska jag grilla de små svinen! Och sen visualiserar jag hur de tvingas släppa en efter en när jag bara mal på. Jag riktigt hör hur Jac
Jag tror det handlar mycket om att ha en positiv attityd inför stundande löprunda. "Fan va skönt det ska bli att komma ut" typ.
Det är mycket prat om att det är så skönt efteråt, belöningen kommer efter passet. Kan inte vara roligt att "plåga" sej genom
Ja Anders. Det är BARA du. 😉
Hahahahaha...... 😉
Ja jag kan oftast inte njuta förräns efter fyra kilometer och det brukar jag liksom glömma bort innan passet och tro att det bara är pest och kolera att springa men att belöningen kommer efteråt, så ja det är nog bara du Anders som njuter 😉
Jag njuter (H:)
