Jag har i 4 månader radikalt ändrat mitt löpsteg/teknik. Att löpa på framfoten ger mig mer driv, träningsverk som om jag va helt otränad och ca 1 minuts sämre tid på varje km. När tekniken väl sitter gissar jag att jag kommer att vara snabbare än innan. O
Oj! Jag har gjort samma transformering från rejäl hälrull till mittfot/framfot och jag ligger på ungefär samma kilometertider som tidigare, men däremot har medelpulsen på likvärdiga pass gått ner (och har upptäckt att jag kan få träningsverk i vaderna).
Varför ändra?
Jag tänker som Conny.
Det behöver givetvis inte vara så att du har gjort en förändring till något som är sämre, på sikt kanske du når bättre resultat än vad du annars skulle ha gjort, Men personligen skulle jag nog sett en så pass stor försämring i temp
mmm, det håller jag med om. Men jag har ett löparknä på vänstersidan som börjat plåga mig lite för ofta. Faktum är att jag har ett kort löpsteg vilket jag kompenserar för genom att skjuta fram underbenet långt framför kroppen (overstriding*) på sikt leder
Fivefingers eller sandaler av typen huaraches är väl det minsta i häluppbyggnad som går att finna.
Sockiplast är väldigt låga.
Se över så du inte springer "på tå" med ständigt spänd vad. (Det låter lite som det när du nämner att du bara orkar ca 5 km.)
Enligt många trådar & skribenter här på FB är det alls inget självändamål att landa just på framfoten. Många är mittfotare.
Overstriding är däremot alltid destruktivt.
Termen "framfotslöpning" är tyvärr grovt förenklad. Den teknik som åsyftas handlar egentligen om att springa avslappnat med hög stegfrekvens och landa nära kroppen med lätt böjt knä. Då kommer tyngden huvudsakligen att tas upp av framfoten.
Misstaget so
