Var är "hillclimben" då?
I Sverige har vi väldigt få backar som är så långa att det krävs att man ligger under sin anaeroba tröskel.
Inte alls, vi har gott om sådana backar i Sverige! Men def flesta (cyklister) bor långt från dem 🙂
Du kan ju räkna upp de som finns så får vi se hur många det blir...
Nu bor jag i Uppland, och här finns väl inte många. Visserligen är jag född i Skåne, men har inte cyklat där. Men där finns de del fina backar uppför de olika åsarna, som till Kopparhatten. I övrigt är väl en av Sydsveriges roligaste asfalterade backar u
Det finns inte så många som är en mil och Kopparhatten är inte mer än två kilometer.
Gamla vägen från Sälen och förbi Högfjällshotellet som sedan fortsätter uppför är en mil.
Jag tror att cyklister som behöver en hel mil uppför för att bli slut i benen nog inte häckar på Funbeat ... de flesta av oss här blir nog mer än tillräckligt trötta uppför Tabergsvägen.
För den som vågar sig norr om Daläven kan man ju börja med att cyk
Det finns åtskilliga backar i Skåne som det går att bli trött i benen i.
Det är "bara" att köra mjölksyra så stumnar benen på en kilometer eller två när det går uppför och farten är hög.
> För den som vågar sig norr om Daläven kan man ju börja med att cykla från Rättvik upp till Vidablick eller förbi Söderås, och sedan ta med cykeln till Arjeplog och cykla upp till toppen på Galtis.
Är vägen upp på Galtis asfalterad nuförtiden? Det var d
Senast jag var där var i mitten på 90-talet, men är ganska säker på att den var asfalterad då. Undrar om den inte var det redan 83-84 när jag jobbade i de trakterna?
Jobbade du med Baggböleri?
