Jag undrar om inte detta är det viktigaste som kommit upp kring löpning i år.
http://blog.svd.se/maratonbloggen/2012/11/02/hemligheten-bakom-en-lyckad-tavlingsbild/
Jag ska genast erkänna att jag ser för bedrövlig ut på alla bilderna. Även om jag vore e
Bli inte trött och tappa din hållning.
Intressant fråga. Jag är fortfarande traumatiserad efter bilder från Indalsledenloppet i somras.Visserligen hade jag en jobbig sträcka och visserligen var jag inte riktigt i form,men jag ser FÖRFÄRLIG ut på bilderna. Det ser ut som om jag går, som om jag
David, cykelbilder borde väl vara lättare? Om man bara har snygga kläder och sitter som man ska på cykeln så finns det väl inte så mycket som kan gå fel? Gissar jag i alla fall.
Man vill ju inte se ut som en hösäck ifrån en loppmarknad. Det finns ju lite ordning på Cyklister.
Jag ser iaf snyggare ut med cykel än med löpskor. Är väl det där med accessoarerna som gör det 🙂
Fast på cykelfoton avslöjas mammamagen med all smärtsam tydlighet. Till och med Chrissie Wellington får putmage när hon cyklar! Det kanske ser värre ut på tempocykel, vad vet jag. Men jag tycker nog att det är lättare att se okej ut på löparfoton.
Pappamagen också, jag fotade mig själv en gång då jag satt på trainern. Det var en riktigt tragisk upplevelse att se!
Finns väl inte så mycket annat att göra än att minimera "skadan", genom att göra sig nååågot mindre lättidentifierad. Trots att det gått flera år sedan Öresundsbroloppet har jag fortfarande i färskt minne hur fotograferna dök upp från ingenstans och förev
I cykel kallas det "tempomage". Ullrich hade en väl utvecklad.
