"Mysiga små landsvägar ute på landsbygden är superhärligt och lätt att hitta nya vägar att springa på!"
Håller helt o fullt med! Sen kan man, om man är intresserad av hus o trädgård, springa i villakvarter också och få inspiration till sina egna ägor. :-
Se på hur Kenyanerna gör. Tränar i terräng och tävlar på asfalt. Det fungerar ju för dem så varför inte för dig (och mig)?
Jag tycker det är perfekt när det är glest mellan husen och väldigt lite bilar. Då kan man när som helst uträtta sina behov i fall man har lyckas dricka lite för mycket vätska tidigare 🙂
Det där med trädgårdar har jag inte tänkt på, men däremot lite kul
Sylvia: Jodå, jag såg vad du skrev. Det där om att man blir bra på det man tränar på var egentligen inte till dig utan till Lady Godiva, så det är därför det såg lite konstigt ut när mitt inlägg kom efter ditt sådär...
Hur som helst - min kommentar var ba
Tack för alla svar!!
Kanske att jag vågar anmäla mig till Hässelbyloppet trots allt! 🙂
Så klart att Du vågar det! 🙂
Lycka till, det kommer att gå bra.
Min erfarenhet är att det är stor skillnad på hur kroppen reagerar på asfalt gentemot terräng/grus. För att inte omställningen ska bli för stor tycker jag det är rekommendabelt med i alla fall lite asfaltträning för att "härda" benen. Brukar se till jag f
Förut sprang jag alltid terräng, men nu springer jag nästan enbart på asfalt. Är rätt skönt att vara flexibel så man kan springa på alla underlag. Slipper fundera på hur det kommer att kännas på ett visst underlag. Jag har iofs inte sprungit något beach
Gäller samma sak åt andra hållet. Springer mest på asfalt/grus, men efter ett längre terrängpass i helgen har jag ondare i benen än jag haft på hela året...
Det generella rådet är att 25% (minst) av träningen ska bedrivas på underlaget man tänker tävla på.
Sen är det individuellt (såklart) hur man påverkas, men förr kunde jag öht inte springa asfalt, nu är jag van och springer obehindrat på valfritt underlag.
