Åh, jag fick hela tio bilder med mig hem denna gången. 😀
Bara en bild på mig än så länge och den är från backen upp genom Tanto. På den ser jag glad och asnöjd ut och gör (V). 😀
Anders, det kan vara en bra taktik också. Jag brukar se plågad ut redan efter 200 meter och det invaggar ibland motståndarna i en falsk trygghet.
Hela elva bilder. Nästan alla på de sista 500 metrarna och där var det inte bara behagligt längre, så det är inte så underligt om jag ser lite sammanbiten ut :D.
Mikael: Alla motståndare som springer baklänges framför dig. 😉
MF: ??? Jag kollar alltid in löpsteget på motståndaren jag ligger i rygg på. Om det ser trött & slitet ut växer jag inombords och gör genast ett ryck 🙂 Men aldrig förbi en löpare som ser för stark ut 🙁
-Kanske därför du inte tar så många pallplatser
På de få bilder som dök upp på mig ser jag ut att ha en hyfsat upprätt stil 🙂
Jag hittade en bild på mig där jag ser riktigt fräsch ut. Den är tagen före start 😉 Övriga bilder speglar rätt bra hur min upplevelse faktiskt var.
Jag ser rätt imbecill ut på samtliga kort som marathonfoto har tagit. Däremot fanns det ett fint kort på mig på marathon.se:s hemsida.
Jasså, är det du Johanna som springer främst på bilden med Stadshuset som fond?
