Fredrika, det var så jag menade fast jag kanske valde fel ord för att uttrycka det 🙂
Jag vet ingenting tydligen.
Förr föddes vi olika och de allra flesta förstod nog utan pekpinnar vad som var bäst.
Det var inte alls svårt att lära sig att röra på sig utom för somliga - typ mig. Jag kunde inte gå förrän jag var 18 månader. Efterbliven a
Mjo. Jag vet bara hur mycket bättre jag springer nu än för några månader sen. Men det kanske iofs bara ligger i sakens natur att du blir bättre desto mer du utövar nånting: att det ter sig naturligt att så småninm trippa fram på trampdynan istället för hä
Annica: 🙂
Men det finns många som tror att man har nån form av "naturligt" löpsteg, utan att inse att det, som i princip allt annat, handlar om inlärda mönster. Som givetvis går att lära om, och som också ändrar sig under livets gång beroende på rådand
Jag har uppfattat det som att debatten handlar om att antingen medvetet ändra i steget, t ex att byta från hällandning till framfotslandning. Cold turkey typ.
Eller att låta löpträningen ändra steget mer successivt.
Har inte uppfattat det som att nån
Anna, nej precis. Jag ville bara förklara varför jag skrev som jag gjorde som svar på Annicas inlägg. Vi har ju haft liknande diskussioner på funbeat tidigare, där det framkommit den typen av åsikter. Jag tycker det är ett intressant fenomen, men som sagt
Ok, hårklyverier från min sida kanske. Sorry! 🙂
Äh det var väl jag som började klyva hår här 🙂
Fredrika: Jag avsåg inte att luras eller missleda, men jag menade det där mönstret man lär sig från början som man många gånger inte ens minns att man lärt sig. Det uppfattar iaf jag som snudd på medfött, även om det eg handlar ett inlärt beteende (jag är
Alla har nog olika lätt att ändra på stilen. För mig har det gått väldigt lätt att förbättra min löpstil. Har inga problem alls med att tänka på hur jag rör armarna, benen osv. Faktum är att det är det enda jag tänker på under en löprunda. Fokuserar hela
