Ju bättre jag känner underlaget desto mindre är i regel snubbelrisken för mig. Jag springer med Inov 212 i skogen och förutom att jag alltså "känner av" underlaget genom skon så är den låga våtvikten ett gigantiskt plus. Ofta är det svårt att undvika att
Tack för era svar. Det låter som att terrängskor/trailskor är en bra idé. Jag har läst och begrundat, men är inte beslutsmässig än så jag ska nog gå och prova lite skor.
Det här med terräng/trail var ju intressant också. Jag googlade lite och det roliga
Kortare distanser, det var en flummig definition. 🙂 Hur långt är ett snöre liksom....
Eller på kanske så här på det svenska språket. Stiglöpning.
Jag repeterar. Stiglöpning.
Att AN kallar det traillöpning lät fan ännu värre än det rent engelska.
Nja... det där med längd på distansen är nog något som nån kreativ människa just där har dragit till med. Det finns liksom inga fasta definitioner, så det blir lite hipp som happ. Här är hur jag försöker benämna:
Obanat (OBT bland proffsen):
Skog helt ut
Intressant. OBT har jag aldrig hört. Stiglöpning gillade jag - coolt. Det var ett liksom stramt och koncist ord.
Ja, vad kallar man den tredje varianten? Jag säger nog ofta just elljusspår eller motionsspår eller sågspånsstigar (fast det är det ju sälla
Men jag skulle aldrig säga terränglöpning när jag springer i preparerade motionsspår. Däremot tycker jag att LL är ett terränglopp - för att skilja det från landsvägslopp t.ex.
Terrängtävlingar går oftast på något som liknar motionsspår t.ex. Lindingöloppet, VM i terräng etc
Trail då kan stigen se hur jävlig ut som helst. Över berg med sten i massor t.ex.
