Jag springer nog aldrig så mjukt och ledigt som på slät asfalt utan skor.
Tom. ett par tunna aquasocks riskerar att sabba det.
Grattis Peter. (t+)
Jag avundas dig.
Hur många mil har du sprungit som längst barfota på asfalt.
Förmodar att det var slät asfalt.
Eller tål du till och med kornig?
Som "längst" kanske det blivit 3-4 km, sen säger huden på mina små rosa lilltår stopp.
Nylagd asfalt är mums. Sliten innerstadsasfalt med uppkörda hjulspår är väldigt grov och oskön. Bättre är då 70-sträckor där asfalten är ojämn men mjukpolerad. Korsnin
Jag har genom livet ansett att kan man springa 5K oavsett tid så är man duktig. Man "måste" ej kuta marathon.
Asfalt klarar jag 5K barfota. Att det är njutbart är att ta i.
Så detta med barfota + asfalt som jag har svårt att förstå kan det vara att de
Slät asfalt _är_ snällt underlag, så länge det är torrt..
Hur många mil Illbatting?
Jag kan "kuta" 50 mil i skor.
Det skulle jag kunna barfota på gräs också.
På 100% slät fin asfalt. Icke.
Tillräckligt, K-G. Till och med i en vettig fart.
Men, jag behöver inte vara med i någon pissing contest.
Gräs är också bra, fast man har lite dålig koll på gropar och vad som ligger i gräset när det går undan.
Hellre upptrampad stig i så fall.
Tycker det
Instämmer med vår kyrilliska vän.
Jag kanske inte är så snabb men däremot lång. Stockholmsmaran i 5:40-tempo är väl det mest ansträngande hittills men jag springer regelmässigt 3-4-5 mil i aquasocks fast då i lugnare 6-7-min tempo. Och både asfalt och gru
Då är vi någorlunda överens.
Man skall känna sig bekväm med underlaget.
Jag föredrar gammaldags skogsstigar. De är snälla.
Även där det finns rötter + kottar. Får dock ej vara för mycket.
Drog till med 50 mil på kul.
1 km och jag kutar fortast med
http://en.wiktionary.org/wiki/pissing_contest
Betydelse 2.
Betydelse 1 vinner den som har druckit flest öl (alltså jag).
