Jo det tar tid för mig nu, gick fortare förut, förra sommaren så var jag uppe på min bästa tid första varvet i ett km-spår, nu brukar min tredje gå fortast snarare och försöka med ngt intervallartat med mindre än att jag sprungit mig varm går inte. Loppet
Jag tänker så här:
Hur gör jag för att sluta flåsa som en idiot snabbare?
Låter som jag slukar hela jordens luft när jag joggar...
Sen helt plötsligt så blir det enklare men vet inte vad jag gör och hur jag kan lära mig att göra det snabbare.
Det finns inget magiskt sätt att bli uppvärmd utan att värma upp. Jogga i lugnt tempo i 10-15 minuter.
Om det finns plats ja ... 😉
Men jag märker en skillnad, hela den här sommaren har jag tränat mkt på medvetet låg-måttlig puls, och dessutom nästan börjat från scratch efter en träningsfattig vinter.
Förut gick jag från n0ll till hundra utan att passera
Hur gör ni när ni slutar springa och ska gå ut ur andningen? Vilken andning är det som åsyftas här, jag hänger inte riktigt med på hur man kan börja springa "utanför andningen" och sen springa så i flera km...!?
Det är en sådan där övernaturlig "out of breath experience" som de visar dokumentärer om på kanal 5.
Jag försöker andas allt som oftast.
Lider med TS. Tycker också första 3-4 km är en pina innan båda hjärna och kropp faller in i rätt lunk. Halsen bränner, vaderna är stela och hälarna landar så tungt, så tungt. Men efter ett tag så är det där bortblåst och man kan tänka på allt annat än löp
Jag tycker allt hänger på hur mycket energi man har när man börjar. För mig är det stor skillnad hur faserna under löpningen kommer om jag slarvar med maten under dagen.
Missar jag ordentligt mellanmål på em så blir löpningen inte lika lätt och man kommer
har nog inte riktigt med saken att göra, men jag vill dela med mig av det minsta tips som gjort störst skillnad för min löpning.
sträva efter att andas både in och ut genom både mun och näsa.
så enkelt, och så mycket lättare, när man väl kommit in i det.
