njae, när jag inte är andfådd låter det inte så väsigt, men ja, det låter ju mer än när jag andas vanligt.
men ute i spåret flåsar jag på ändå, så där "hörs ingen skillnad", för mig iaf, förutom när jag tappar koncentrationen för mycket och tungan börjar
Jag ska koncentrera mig på den där "dubbelandningen" imorgon när jag beger mig till gymmet. Jag märker om någon knackar mig på axeln och frågar vad jag håller på med 😛
hahaha, let us know if they do!! 🙂
Absolut!
Vem vet, det kanske blir en hit? 😀
🙂
Jag andas genom mun och näsa omväxlande, en det är lite otillräckligt märker jag, så jag har också börjat träna på andning, känna efter vad som fungerar - men låter när jag andas gör jag redan, kan säkert skrämma folk om jag börjar komma ifatt folk i
Om man andas med munnen så andas nog de flesta med näsan samtidigt utan att tänka på det. Det mesta av luften går ju via munnen så man märker kanske inte att det faktiskt går in och ut via näsan också. Det krävs snarare ansträngning för att INTE andas med
Ett tips! Försök att inte bry er, tänk på något annat så blir andningen automatiskt som den ska. Kroppen brukar oftast fixa allt till det bästa om man inte blandar in hjärnan alltför mycket.
Jag har svårt att tänka mig att näs/mun-andning skulle ha någon betydelse.
Om det överhuvudtaget är andningen som är den begränsande faktorn vid löpning (vilket det sällan är) så ligger inte problemet i att man inte kan dra in tillräckligt med luft genom
kloka ord, mina herrar!
för mig som sångare, med stor medvetenhet om min andning (avslappnad hals, avslappnad bröstkorg, djup diafragma) gjorde "nästipset" stor skillnad, antagligen för att jag genom "för stor medvetandegörning av andningen" hade andats
Skulle nog påstå att jag magandas, och delvis att det är trixande med andningen som spelar in, men att min andning iaf ibland är det som begränsar mest ...
