OK, dagens tanke från ärthjärnan: det var nu länge sedan jag läste träningsfysiologi, men jag minns tydligt att något som framhölls noga var träningens specificitet. Det vill säga den prestation man vill förbättra tränades bäst under förhållanden som var
Jag tror du läst för många av mina inlägg *petar näsan*...
Edit: "Å kollar på kråkan?"
F´låt!
Omsätt din styrketräning i WFH istället som jag förespråkar så går du från klarhet till klarhet! Basta!
Lyssna och lär och omvandla det eventuellt i löpartermer.
http://stuff.mit.edu/afs/sipb/user/yandros/doc/TWFH.html
Att springa i den specifika tävlingsfarten är bra för att bli bra på att springa i den specifika tävlingsfarten.
Ligger en hel del i det Marcus men man måste dit med...
Ett sätt att ta sig dit är att antingen göra det under delar av ett pass eller i form av intervaller. Vilket iofs också är delar av ett pass. Så minskar man gradvis vilan.
Jag är inte säker på att jag fattar, men för mig känns det inte som en "workout from hell" att kuta typ 5-10 km i min tänkta tävlingsfart på halvmaran, vilket är det jag snackar om.
Två skilda träningar *skäms*...
WFH...uthållighet.
...eller långa intervaller ex norskköret på 4-3-4-3...osv, helst på löpband men gärna i realiteten. Kolla Tabata på cykeldelen.
Är du dåligt uthållighetstränad för en lång distans är det busenkelt att köra i tänkt tävlingsfart. Vill du förbättra dig på en kortare distans så är ett pass i tänkt tävlingsfart ngt helt annat. Kan vara tufft även om man kör pass i tänkt tävlingsfart fö
Precis som Mackan skriver, ditt tävlingsfartpass är ett bra pass, vid rätt tillfälle. Däremot finns det fysiologiska faktorer som man utvecklar effektivare i andra tempon.
Idén är att utveckla saker som syreupptagningsförmåga, mjölksyratröskel och förmåg
