Jag tycker alltid att de första 5km är de jobbigaste innan jag kommer in i mitt flow så jag skulle välja det roligaste först för sedan när benen väl är igång är det bara att fortsätta.
Jag föredrar att komma hem full av energi och med en glad känsla att suga på resten av kvällen. Därför brukar utförslöpning på skogsstigarna hamna på slutet.
Ibland tröttnar jag dock och vänder på steken.
Helt oväsentligt tycker jag eftersom jag nästan aldrig reflekterar över vad jag har omkring mig när jag springer. Ungefär som att jag har skygglappar på. Vet inte varför det är så, men så har det alltid varit 🙂
Om vi snackar kupering så avslutar jag gä
Kul tråd. Trodde att det bara var jag som tänkte så...he he...Jag gillar att variera mina rundor. Brukar känna efter från gång till gång ifall jag vill ha det roliga och vackra i början eller i slutet av min runda. Känns det som en tung dag så börjar jag
Jag tar alltid det roligaste först. Vad som helst kan hända på vägen, och man vill ju inte missa russinet i kakan!
Inte det minsta stört G-man *. Precis så är jag också och då kan det ju inte vara stört.
Det här var roligt och nytt som ämne! Jag tycker.....roligt först.
För fartpass spelar ingen roll då är jag i min egen lilla värld.
Om jag fick välja skulle jag ha roligt i mitten och tråkigt i början och slutet. Går det? 🙂 För t.ex.ökad längd på långpass brukar jag bygga på rundan till att bli längre någonstans på mi
Tja jag skulle nog vilja ha det lite så där mysigt underhållande i början med en underbar natur, mossa på stenarna å jättelika tallar/granar etc,etc....å sen in i industrikvarteran några kilometer, med asfalt å skrotupplag för att sedan mot slutet se sjön
Håller med Kjell lite där, tycker om att se mig omkring och upptäcka skiftningarna i tiden. Tycker dock inte om att springa samma väg tillbaka utan vill ha en slinga. Har jag börjat åt ett håll brukar jag fortsätta så varje gång på den banan. Medsols/mots
