Det gör jag också, Lingling. Men DÅ, när det begav sig (den tiden jag referar till i mitt diskuterande) ägde jag varken vätskebälte, löpartights eller mp:3-spelare.
Jag hade nog "lärt" mig springa dryga 13 km innan jag insåg att ett bälte nog var bra at
Detta med att springa 1min promenera 1min osv. är något som är bra för dem som varit skadad och vill bygga upp sig från början, så man inte drar på sig någon skada eller sliter upp en gamal skada. Jag har haft problem med ländryggen så jag fick tipset att
Håller helt med sylvia att man joggar det man orkar i ett lugnt tempo för att sen automatiskt öka ju bättre flås man får....Jag har hållt på en månad nu eftre långt uppehåll av en bröstcancer behandling som tog mkt längre tid än jag trodde. Men nu e jag b
Själv stack jag iväg på 5 km jogging efter enbart cykling i nästan 2 månader. Aj, oj. Det var inte bra. Det högg i knäna och krampade i benen men kondisen var helt ok.
Jag tror man ska se upp mest när man byter gren och redan har bra kondis. Jag menar m
Jag vågade mig inte på det här med löpning förrän nån sa till mig att det är helt OK att gå när man inte orkar mer. För mig var det en mental revolution, helknäppt, jag vet (H)
Så jag gjorde som Sylvia, lät kroppen bestämma, gick när jag behövde, med mant
Fast det var ju inte svaret på frågan..
Jag tror att det finns en poäng i att dela upp löpningen i början. Jag tror att skaderisken blir mindre när man delar upp den i delar, än om man kör allt på en gång. Kroppen behöver vänja sig långsamt.
Delar man upp löpningen i korta intervaller till att börja med så blir det inte framstupa framåt till varje pris utan man kan koncentrera sig på hur man springer också.
