I samband med att jag sprang Vännäs halvmara för två veckor sedan funderade jag en del på varför jag tycker det är så kul med löpartävlingar fast man bara blir trött och får träningsvärk etc.
I lördags när jag sprang Gbg-varvet funderade jag ganska myck
Jag har lärt mig en del om mig själv. T.ex. Att jag har en ganska stark tävlingsinstinkt. Och att jag klarar sååå mycket mer än jag trott om mig själv - att springa Göteborgsvarvet t.ex! Det hade jag aldrig trott att jag skulle klara av, men nu är det gjo
Vad jag lärt mig?
Att det fungerar för mig att lyssna på kroppen och att jag inte måste fixera mig vid pulszoner eller tempo. Jag har tränat på det viset ett tag nu att jag utgått från en känsla istället (svårt att beskriva, men "lätt", medel" och "hård
Att halvmara är en rätt så passande distans för mig. Lagom långt för att det ska vara lite utmanande men inte så långt att det blir en plåga. 10 km är däremot mer plågsamt eftersom jag vet om att det gäller att plåga sig för att få en för mig bra tid.
Jag har lärt mig att jag vill ha medalj! Jag märkte det i höstas på Stockholm HM att jag så gärna ville komma i mål och få medalj, Jag gick i princip hela sträckan på Södermalm, ca 500 meter innan mål så mötte en kompis upp men så hur det var fatt och sa
Håller helt med, Krister.
Att jag föredrar lopp som går var som helst utom i en större stad. Den där citystämningen har varit jättetrevlig de gånger som jag agerat publik, men jag trivs inte med den när det är jag som springer, lite förvånande nog.
Sen har jag också lärt mig att
Jag har insett att jag får vila när jag kommer i mål, och att jag har en förmåga att tycka det är kul trots väldigt hög ansträngning men att det finns en gräns då loppet övergår i ren överlevnad och då är det INTE kul längre.
Jag har lört mig att det kan vara varmt i mitten av maj,även i Göteborg. Och att det går att bli överhettad även om man dricker och häller vatten över sig hela tiden.
Oj, jag som åtminstone hittills varit en sådan som haft svårt att prestera på lopp jämfört med på träning så har jag lärt mig massor. Inte av loppen som sådana, för det springer jag alldeles för få för att kunna säga - men jag har hittat min metod för att
