Tvärtom! Jättekul att läsa ditt inlägg, Kristina! Vi ligger runt samma tider och har liknande bakgrund (snart 50-årig gubbe, började springa vid 47). Jag kör lite annorlunda än du, dock - för mig så är det automatiskt -30 sekunder/km om jag har på mig num
Kul! 🙂 Jag tror det är just det som är viktigt - att hitta SIN nyckel. Våga prova mig fram och se vad som är framgångsfaktorn för just mig. Jag tror det finns lika många rätta sätt som det finns löpare och absolut inte en metod som är "löpningens facit"
Ja, så är det absolut. Nej, bättre löpare blir man förstås inte...:-)
Jag har lärt mig att man måste träna för att det ska kännas bra efteråt. Benen får lida annars.
Hur vet jag det?
Gissa!
Totteman: Efter Lidingöloppet förra året (med ynka 20 löppass i benen det ÅRET) behöver jag inte gissa. (#)
Jag har lärt mig att det nog vore smart att ha med sig ombyte vid mållinjen. Speciellt om man väljer att kubba i regn och genom varje dusch och att hälla mugg efter mugg av vatten på sig själv.
Sen har jag lärt mig att jag gillar långlopp 😀
Varvet i lör
Jag har lärt mig att det är roligt att samla på lopp och att jag grämer mig i månader efter lopp som jag tvingats bryta i. Så jag tävlar ofta och släpar mig numera i mål även när jag klappar igenom.
bryta? hur gör man då? 😀
När man blir tillräckligt gammal och klok så bryter man om det behövs. Om jag inte hade brutit på Kungsholmen runt så hade jag utan tvekan totalsabbat: En helg i Paris, Göteborgsvarvet, Sthlm maraton samt troligen resten av säsongen. 🙂
Klokt Joakim! Det är inte ett smack hardcore att vägra bryta. Tror inte Micke menar att han inte bryter vid skada utan vid orkesmässig genomklappning. Men det är bara en gissning baserad på att jag känner honom hyfsat och att han är en förnuftig man i sin
