Jag ser mig omkring, upptäcker detaljer i omgivningen. Njuter av att vara ute om det är ett lätt pass. Ju tuffare tempo, desto mindre tankar. På tävling tog jag en gång 2 km med orden "inte tänka, bara springa". Det funkade förvånansvärt bra.
Jag tror du tog priset i kategorin "mest väck", Veroniqa 😉
Idag tänkte jag på Lasagne och öl, vilket väntade som lunch efter passet.
Sen tänkte jag massor med negativa tankar om vinter, novemberväder, tråkiga pass, trötta ben...
Har just kommit in efter en skön runda. Jag tänkte på två saker, dels hur hungrig jag var, dels hur mycket jag saknar vit fin härlig skidsnö.
I dag var egentligen ett typexempel på hur jag funkar. 7,5 km uppjogg:
Oj vad kall jag är om benen.
Det blir i alla fall skönt med medvind på vägen hem.
Har dom byggt ett hus här?
Vilken snygg rumpa!
Är det verkligen bara 7,5 km till idrottsplatsen?
Ko
Idag lyckades jag bara tänka på hur mätt jag var och hur svårt det var att andas ordentligt med magen full av mat, hur ont om blod jag hade till resten av kroppen och hur lång en mil egentligen är... 🙂
Annars brukar tankarna vandra betydligt längre bor
Jag bjuder på det så att ni andra kan känna er som normala löpare!
Snacka om ytterligheter: i ena fallet kan jag lösa världsproblem, det liksom bara kommer. Ibland när jag blir riktigt trött har jag väldiga problem med enkel matematik.
Idag funderade jag på vilket lag; fotboll/hockey etc som blir det första att vädja till sin publik att inte använda könsord (kvinnliga) för att håna egna och andras spelare när det inte går vägen.
Jag undrade också vilket lag som blir först med att "bänk
När jag springer lugnt kan tankarna vandra iväg lite vart som helst egentligen. När jag springer tuffare pass pratar jag med mig själv i huvudet hela tiden. "Nu orkar jag inte mer, jag måste stanna", "jo det gör jag visst, fortsätt springa bara". "Nu stan
