Jag tycker om att springa länge. För det mesta brukar magkänslan hitta lösningar på det jag kan tänkas fundera på medans jag springer. Man rensar hjärnan.
Alltså...jag tänker på olika saker. Allt mellan himmel och jord, stort som smått.
Förr, dvs fram till i april förra året, var stora delar av tankarna fokuserade på om jag skulle hinna till nästa bensinmack eftersom jag var toanödig. Eller om jag skulle klara mig till nästa mack eller rent av hem... I alla fall när jag sprang transportl
.
Under långpassen är jag helt tom i huvudet. Under hårda intervallpass eller tröskelpass är fokus enbart på genomförandet - här & nu. Däremot kan jag uppleva att jag har fått många väldigt bra idéer under pass som är lätt distans eller i duschen efter löpr
Jag tänker ingenting alls faktiskt. Jag använder träningen till att vara "här och nu" och funderar varken bakåt eller framåt, för sånt håller jag på med på jobbet hela dagarna, så tankefritt är väldigt skönt. Yogan, som jag utövar med jämna mellanrum är l
"Fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan"
Bra Arrakk! Det är roughly vad jag själv tänker hela tiden...
Rör på dig gamle gubbe ( 75 ). Ju längre och långsammare desto bättre.
Ett kanonsätt att få hjärnan att tänka fritt. (t+)
Tankar under ett intervallpass på löpband
- (Första 400m ca): titta inte på monitorn, fokusera på en punkt i fjärran, fram med höften, fina löpsteg
- Oj redan 400 m, bara 1,5 stadionvarv kvar
- Hmm, bara 450 sprunget, ok men snart halva gjord.
- 490 m, ok
Lustigt nog känns varje tio meter på ett löpband som hundra dito utomhus, vilket leder till att jag ofta för en tämligen indignerad dialog med mig själv när jag springer exempelvis tusingar på band:
- Bara 400 m kvar till vilan. Det är ju ingenting. Bar
