http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5811969.ab
Jag känner definitivt igen mig i rubriken. Sedan jag började springa har fått en bättre balans i livet och en annan syn på vad som är viktigt. Från att ha fokuserat på materiellt välstånd och karriär
Att man aldrig kan ha för många skor.
Att det var helt nödvändigt att köpa en ny pulsklocka för 4000.
För varje ny sport finns det en uppsjö nya prylar som jag bara "måste" ha för att kunna utöva den ;)...alltså blir det mer och mer viktigt att ÄGA sportprylar (V)
Jag tänkte också på det där med alla prylar som löpningen ”tvingar” en att köpa. Det är nog uppåt 10 papp senaste året. Men det var nog inte den nivån som Fölster tänker på när han pratar om ägande, det handlar väl snarare om båtar och stur i mångmiljonkl
Det handlar nog bara om att köpa och äga andra saker. Det köps en hel del för att träna. Vissa köper skor medan jag försöker ta ett lite bredare grepp genom att köpa cykelprylar, löparskor, inlines, skidor och annat som hör till.
Jag instämmer väl med er alla. Och även om min kärlek till min GF 405 börjar anta smått sjukliga dimensioner så måste jag, med risk för att låta melodramatisk, ändå få berätta: Löpningen/träningen har räddat mitt liv. Så är det. Och då blir det materiella
att jag aldrig bör äta mindre än 2 timmar innan jag springer
att jag alltid måste ha nåt hemma som jag snabbt kan slänga ihop så att jag får mat i magen fort EFTER att jag har sprungit... 😉
Det verkar inte direkt vara filosofiska tisdagen här! 😀
Visst ligger det lite löparrelaterade prylar i garderoben. Även dessa har blivit mindre viktiga med tiden, tror jag. Till och med Forerunnern.
