Mats: Det handlar förstås om när man det är dags att trappa upp. Få är de program som passar alla människor.
Min vana trogen att aldrig lämna nåt åt slumpen, och se allt jag gör som projekt, gjorde att jag först läste in mig på FB och på marathon.se för att se hur jag skulle göra. Sen var det bara att skrida till verket. Hittills har det gåt bra. 🙂
I mitt fal
Vi är alla olika.
Jag vägrar säga att min "latmask skriker". Min kropp ljuger inte för mig utgår jag alltid ifrån. Vill jag inte träna så gör jag det inte - det händer så ytterst sällan så när det inträffar blir det ett välkommet avbrott. Och då tolkar j
Det handlar inte bara om att lyssna utan att förstå vad kroppen säger...
själv så kan jag känna sug efter en lång härlig löptur
efter att ha svullat en dag så känner jag mig ofta väldigt ohungrig dagen efter
Tycker snarare att om man lär sig kroppens
Ja _förstå_ vad kroppen behöver - men t ex har jag ont/känningar för att jag sprungit "fel" för mkt eller för lite?
Om jag känner mig som att jag inte ska springa av fel skäl, skäl som har med omgivande saker att göra, sånt som gör at man inte har lust me
Lyssna på kroppen som på ett barn, m.a.o även om den skriker och tjuter och vill ha godis, så går det ofta ändå att tolka ut vad den behöver för stunden om man tar sig tid att lära känna den. (Inbillar jag mig i alla fall)
Till slut kanske den till och m
🙂
