Det är nog högst individuellt tror jag.
Förra söndagen ökade jag dosen rejält!! Från c.a 5km till 20km utan att kroppen tog stryk. Visserligen kände jag att jag sprungit rejält, men det är ju bara en skön känsla, men jag hade nog inte klarat att springa l
Gudrun, du säger ju att du inte var så pigg dagen efter. Hur var det på tisdagen då?
En risk med att öka löplängden (eller intensiteten) för mycket är att det påverkar ditt nästkommande pass negativt. Typ, "söndagspasset fixade jag, men onsdagspasset blev
Det var ingen fara.. Jag körde ett box pass dagen efter och sprang på tisdagen, men då sprang jag med min svägerska som är nybörjare så det var ett lugnt pass..
Jag är ju ingen elitidrottare som satsat så högt, utan springer så länge det känns bra.. Onsd
För ett par veckor sedan sprang jag ett för mig längre pass (10km), utan några som helst problem. Två dagar senare: ont i framsidan i höger smalben från knät och neråt, konsekvens: ingen löpning på nästan två veckor som rehab.
Fanns inga som helst signa
Måste erkänna när jag funderat lite på det här så är min filosofi inte "lyssna till kroppen" utan snarare lär känna hur din kropp fungerar och lär av dina misstag.
När jag började springa så hade jag ingen löparklubb, funbeat eller Szalkai att rådfråga.
För mig betyder "att lyssna på min kropp"
* Att veta att även om det är obekvämt kommer kroppen tacka mig efter ett pass.
* Att veta skillnaden mellan att vara lite stel i början eller ha en begynnande skada
* Att reagera på plötsligt uppkommande smärtor
Att lyssna på sin kropp och vad den säger är i allra högsta grad klokt. Några exempel:
1. Benen skriker att det gör ont. Men jag konstaterar att det bara är lite träningsvärk och kan springa vidare i ett lugnt tempo.
2. Benen skriker igen. Det känns som e
Anders Petterssson:
Det du skriver: "Att inte gå för fort fram som nybörjare utan nöta på i en lämplig nivå för att undvika skador" innehåller väl inget inslag av att "lyssna på sin kropp" utan låter snarare som den andra skolan, dvs att gå efter någon f
Ja gudars, hade jag inte haft en klok och rutinerad väninna som lotsade mig förbi de värsta dumheterna (några lyckades jag få med ändå) hade jag förmodligen "lyssnat sönder mig" när jag började, det var ju så jämrans roligt...! 🙂
Det kan banne mig inte
När jag började springa kände jag ingen som jag kunde rådfråga. Det gick alldeles utmärkt ändå. Vaddå öka 10% - det hade jag aldrig hört talas om. Här ökades det i jämna tal. 5 km - 10 km - 20 km etc. 😀
Nej, jag säger inte att man ska göra så! Men det K
