LL = Lidingöloppet 30 km
5 km loppen är säkert mycket viktiga lopp i början, dom passar dom flesta löpare bra, så var det för mej också i början. Nu är jag äldre och betydligt långsammare, (hjärtopererad för några år sedan) jag får välja dom lopp där jag klarar mej bäst, ju längr
Som relativ nybörjare skulle jag säga att jag inte hade beslutsångest om distansen.Varför säga att man tränar för maran när man får blodsmak i munnen efter 3 km?
🙂
Jag utmande kollegerna i stadens 10km lopp och mådde härligt illa i 14 löppass innan jag
"Jaha, löpare", brukar folk säga ibland, "har du sprungit marathon?"
Jag brukar växla mellan "nej, inte på tävling" (men alltför få verkar förstå innebörden riktigt) och "nej, jag är inte 40 (alt pensionär) än" som svar.
F ö har jag alltid ansett att med
Det värmer mitt hjärta att så många (nåja, en handfull i alla fall) gillar medeldistanslöpning. Jag håller verkligen med. Även om jag inte är speciellt talangfull, tycker jag det är något av det roligaste man kan göra.
Simons förslag låter väldigt trev
Jag tycker det är coolt att springa ultradistans. Efter 6 mil kände jag mig MACHO även om två hamburgerkedjor besöktes under loppet och tempot var långt över 6 min/km. Det blir tid för prat under ett sånt lopp, inte sämre det och att kroppen mår bra efter
Jag tycker inte att det är varken häftigt eller coolt att deltaga i ultralopp, men däremot tycker jag att det är väldigt lämpligt att välja dessa lopp, när man känner sig otränad, och inte orkar eller kan springa snabbt, man kan vara med och springa, gå i
Det coola med löpningen är väl att utvecklas? Och för mig att köra det som för stunden är mest lockande?
Själv började jag traggla mig runt 8:an i Skatås (Göteborg) för ett drygt år sedan. Fick kickar när jag sänkte tiden med en halvminut här och där.
Gi
Bra skrivet David (t+)
