Haha! Jag är så kort, så det händer att jag blir tagen för ett barn. Kanske både vid övergångsställen och bakom ratten... 😉
Den största fasan är när ens barn kommer hem och berättar om vad som hänt på deras skolväg. Det händer gudskelov inte ofta. Huuu för de fåtal gånger det ändå hänt!
Låter inte som en genomsund inställning. Den förutsätter ju i praktiken att man lägger ner cyklingen eller kompromissar ganska grovt med sin överlevnadsinstinkt.
Du har en poäng, men man kan tänka på att det är skönlitteratur och förmodligen medvetet tillspetsat.
Jaha, är det skönlitteratur? Jag utgick från att det var en knallpsykotisk mans memoarer. I så fall modererar jag mitt omdöme från "inte genomsunt" till "omotiverat överdrivet".
Man bör väl ändå vara lite frikostig i sina tolkningar av skönlitteratur. Kan man inte det kanske man borde hålla sig till dumburken: "Be careful out there!" vilket inte är en lika vacker passage men med samma betydelse.
Jo, min poäng var väl lite att det "medvetet tillspetsade" kom i vägen för relevansen i formuleringen. Jag tycker att jag behandlade det som (undermålig och pretentiös) litteratur. Någon TV har jag inte.
