Jag läste boken mer som en roman än som någon slags sanningssägande berättelse och gillade den, framför allt för att jag tyckte den förmedlade löparglädje. Allt prat om skador, att det var bättre förr innan pengar förstörde sporten o dyl struntade jag i.
Boken inspirerar till löpning!
Jag har flera vänner som tidigare var icke löpare som nu, efter att de läst boken, blivit inspirerade till att börja springa.
Själv blev jag nog lite friare i min löpning efter att jag läste boken. Jag öppnade mitt sinne f
Jag har läst boken två gånger och gillar den. Historien om Caballo är naturligtvis fängslande. Den värme och kärlek han verkade sprida runt sig smittade av sig på mig när jag läste den. Jag tycker också det var roligt att få insikt i "ultravärlden", något
Det stämmer nog, det är bara Barefoot Ted som verkligen springer barfota. Sen springer dock alla Tarahumaras och Caballo i huaraches, vilket ju också oftan räknas som barfotalöpning även om de inte var barfota.
Det jag inte gillar är att han hela tiden b
Caballo sprang i stort sett aldrig i huaraches - han gillade NB 100 (tror jag dom heter) som distanssko men provade en massa olika skor. Bl.a. Saucony Hattori som han gillade.
@ Christer: Tack, jag måste ha dragit fel slutsats nu från minnet av de där löpskor som han tydligen fick i present och plötsligt skadade sig (eller liknande). Bra med folk som har träffat originalet 🙂
Han var ganska trött själv på att folk trodde att han sprang barfota jämt och ständigt.
Nu var det ju inte det DU skrev men iaf har jag svårt att förstå hur väldigt många sätter likhetstecken mellan honom och barfotalöpning då det eg. bara var Ted i boke
Nu vet jag varför jag trodde det:
"Whenever he turned up ... he arrived with just the sandals on his feet, the shirt on his back ..."
Men det var ju ett par gamla Teva, inte Huaraches (om jag minns rätt).
Det minns jag inte alls 🙂
