Välskött kolstybb är riktigt bra så länge det inte är jätteblött, då är det för mjukt för sprint. Dåligt skött kolstybb (det vanligare numera tror jag) är hårt när det är torrt o jättehalt när det är blött. Men för distanslöpning är det väldigt mycket som
Fråga Tony Rickardsson.
Han kan säkert peka ut en hel del banor med kolstybb..
Stockholm Stadion har väl "rödstybb"?
Jag har ett par missfärgade strumpor därifrån sen 2009
Hur är utvecklingen vad gäller att springa på vissa underlag?
När jag växte upp på 50-talet så var det nog inte så att man hade något favoritunderlag. Man sprang när man ville, var man ville och på sitt speciella sätt.
När tävlingsmomentet kom in i bild
Tyvärr blir man ju rätt bunden av var man bor någonstans. Älskar att lufsa och springa i Svartedalen där det myllrar av stigar och skogsvägar överallt. Men oftats blir man fast kring stan nuförtiden.
En film jag ser minst en gång om dagen just nu är The
Nu när det är mörkt på kvällarna så brukar det bli mycket asaltslöpning för mig. Alla bra vägar med belysning har asfalt. Det funkar men det finns skönare underlag.
På 80-talet var jag ensampappa med barn.
Då sprang jag ofta nattetid. I skogen.
Utan pannlampa.
Jag valde givetvis spår jag tidigare sprungit.
Noll problem.
Det var mest djurstigar jag följde så inte preparerade spår.
Tror att numera problemen uppfö
Ja jag springer också en del ute utan pannlampa. Det är faktiskt lika ljust om inte ljusare nu än förr.
jag ser inte det som ett problem. Det är mer så att jag föredrar att springa där det är ljusare.
Det är nog bara du som ser problemet K-G.
Problemet var kanske att jag aldrig mötte en älg på mina nattliga strapatser.
Haft älgar som "träningskompisar" dagtid.
Uppväxt i skogen så har jag aldrig varit rädd för de andra djuren.
Människodjuret har jag dock varit tveksam till ibland.
Tomtar&Troll bor i skogen.
