Denna fråga uppkom när jag skrev mitt blogginlägg om Lidingöloppet. Innan starten pratade jag med en kille som gråtit sista 5 km av Stockholm marathon för att han var så trött och för att det var en så stor upplevelse. Och så hade han ringt sin fru för at
Jag försöker att låta bli att grina innan jag har kommit i mål, helt enkelt för att det är jäkligt svårt att springa fort samtidigt som man grinar. Svårt att få luft, liksom.
Men visst grinar jag. Inte varje lopp, naturligtvis, men när jag känner att ja
På Stockholm Marathon fällde jag en tår på slutet när jag skymtade Stockholm stadion. Snart var plågan slut 🙂
Jag grinade de sista 25 minuterna av mitt 48 timmars lopp förra året (2012)
Hade passerat 34 mil som var målet.
Jag kom 1700m på dessa 25 minuter.
Knappt styrfart 🙂
Jag brukar gråta över mina usla resultat men annars lämnar loppen mig ganska oberörd. Jag är annars ganska lättrörd så det är inte det men just lopp triggar inget sådant för mig.
Jag kan gråta åt andras race reports eller när jag ser folk gå i mål efter stora prestationer. Hade förväntat mig tårar i samband med mitt första maraton men de kom aldrig och har inte heller gjort så på andra tävlingar.
Första gången jag sprang LL30 grät jag efter målgång. Jag hade letat rätt på väskan, fått på mig överdragskläder och satt mig i gräset för att trycka i mig lite snabba kolhydrater.. och började storgrina så att de runtomkring mig började se väldigt bekymr
Höll på att börja gråta sista fem kilometerna av Stockholm Maraton för att jag var så trött, så fick säga till mig själv att skärpa mig flera gånger och bara fortsätta framåt. Grät när jag gick i mål. På Oslo Halvmaraton i år grät jag för att jag fick bry
I stort sett varje gång. Vid starten och ibland även under loppet, för att det är så oerhört mäktigt att få vara en del av ett stort sammanhang, i mål för att jag är så glad över att jag klarade det och sen även när jag skriver och publicerar min lopproma
Efter Stockholm ultra upplevde jag det besynnerliga i att gapskratta och grina samtidigt, jag var trött och euforisk samtidigt på en skala jag aldrig upplevt förut. Annars brukar jag bara bli berörd av Stadion, jag får alltid gåshud av att gå i mål där me
