Nej, faktiskt aldrig hänt. Däremot har jag gråtit av trötthet och uppgivenhet på träning (med fördel cykelpass över 5 timmar eller så). Vet många som har sagt att de har gråtit lite när de skymtat strandvägen i Motala och målet i Vätternrundan, men jag va
efter långloppen bergen 100 kmoswiss alpine dåkom tåranara i slute vid målgången speciellt i swiss var det mätkigt denna plågavar slut o de stod okända människor som skrek heja lina stod på våra nrlappar mäktigt mäktigt
Nej, jag har aldrig gråtit under ett lopp. En gång fick jag tårar i ögonen efter målgång och det var när jag hjälpte en kompis runt Stockholm halvmarathon efter hennes svåra sjukdom.
I Aborrbacken på LL grät jag definitivt inte, jag bet ihop och tog fram
Inte under loppet, men det har varit nära, när funktionärer är så ohyggligt hyggliga.
Jag grät efter målgång på mitt första maraton (Sthlm 2008) och efter TEC100 2013.
Jo, förresten jag grät innan målgång på senaste loppet, Trans Scania 2013, när min ko
Therese och jag brukar klämma fram en tår inför starten av IM i Kalmar. Ett helt år av förberedelser och uppladdning som kommer ut som lite fukt i ögonvrån när man står i vattnet inför starten tillsammans med 1800 andra. Det är lite magiskt när alla drar
Okej, nu är det ju inte på något sätt hela funbeat som har svarat här, men det verkar vara vanligare än vad jag trodde att fälla en liten tår. Jag trodde att det bara var jag ... 🙂
Jag körde Tjejvasan 2008 vilket var första tävlingen efter ett drygt ti
Har nog aldrig gråtit under lopp men absolut efteråt.
Ibland av trötthet, ibland av kärlek till familjen som möter upp, ibland helt oförklarligt. Men oftast av ren glädje/lättnad.
Brukar jämt fälla en tår eller fem när man ser stora pretationer på TV i
Jag var sjukt nära att börja gråta innan Stockholm halvmarathon iår, när jag sprang bakom min 4-åriga son som sprang 500-meters"loppet" i Kungsträdgården. Som han kämpade mot slutet (gick ut stenhårt) gjorde att jag verkligen var nära. Men så stolt jag va
Har väl vant mig vid milslopp så inget direkt där men större lopp typ halvmaror, maror, klassikerlopp etc kan jag ha en tendens att fälla en tår eller flertalet när jag går imål. Inget konstigt med det tycker jag, man är stolt, överväldigad över en presta
Gråter nog uteslutande av andras prestationer, aldrig mina egna. När Anders lyckades ta sig runt på loppen i TV-programmet "En svensk klassiker" så fälldejag definitivt en tår. Och även vissa andra idrottsprestationer kan beröra mig rejält.
På mina egna,
