Inte hittills. Betyder det att jag är kass på att ta ut mig? (H)
Det hoppas jag verkligen inte har med saken att göra Jessie, eftersom jag är likadan. 🙂
"Brukar ni gråta eller fälla en tår på tävlingar?"
Verkligen inte.
Vänligen
P.
Ja, Vasaloppet absolut i starten! (Eller typ bara att tänka på loppet ibland) På långa lopp (LL, Ironman, VL) m.m. ja om jag är extremt trött, missnöjd eller nöjd, när det slutar spöregna på VR och man får upp värmen, när glidet är sämst på VL, när man ha
Tack för en väldigt intressant tråd som gett mig något riktigt spännande att tänka på. Varför jag som normalt är en blödig känslomänniska inte gör det. 🙂
Absolut! Kul att vi är fler.
Brukar sitta på bussen från VL-målet till omklädningen och kämpa för att hålla tårarna tillbaka. Speciellt de gånger jag pressat mig själv till det yttersta och överträffat mina egna förhoppningar, samtidigt som gratulations-s
Lite amatörpsykologi:
Att gråta i starten: beror på att man känner samhörighet med gruppen som kämpar tillsammans mot en gemensam fiende. Kan jämställas med armé som går ut i strid mot fiende.
Vi som inte berörs är inte gruppmänniskor som då inte känner
Jag blev så till mig i tanken av denna tråd att jag var tvungen att blogga om hur jag ser på saken för egen del. 🙂
Peters beskrivning stämmer perfekt in på mig. Precis så är det. 🙂
Låter sannolikt, det är nog därför jag blir mer berörd av andras löpning än min egen.
