Har hänt, både åt egen och andras prestationer.
Inte direkt gråta, men några tårar kom det när jag hämtade ut väskan efter målgången på Grönsta. 🙂 Rörd på något sätt liksom, skum känsla.
Kanske inte gråta men jag kan bli alldeles blöt i ögon av främst andras prestationer, tex Volleybollkillen som de visade på Sportspegeln under helgen. Han blev sjuk och fick ligga 66 dagar men konstgjorda lungor, tappade nästan 40kg men har nu kommit till
Jag har inte gråtit på de (få) löptävlingar jag genomfört och inte heller mina VL/ÖS, men när jag närmade mig målet på Vätternrundan så tänkte jag att om inte maken o sonen står i målet, som de sade att de skulle försöka, så kommer jag att gråta. Och så g
När Sverige slog Danmark i handbollskvarten på OS i fjol, då grät jag. Och i vintras när det stod klart att Johan Olsson skulle klara av att hålla undan på VM-femmilen.
Resten av familjen, som inte är sporttokiga, skrattar och pekar finger åt mig. Jag me
Det händer att jag gråter när jag går i mål, av lättnad över att det äntligen är över, för att det gör ont men också för att jag är så lycklig att jag klarat att genomföra tävlingen. I Kalmar på IM maran blev jag tårögd varje gång nån hejade specifikt på
När jag gick under SUB 4o på milen för inte så länge sen kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Kämpat länge och varit nära 40.03. Det blev för mycket känslor när jag såg att klockan stannade på rätt sida 39.48.
Springandesnickaren
Rolig tråd 🙂
Efter årets vasalopp, som var mitt 4:e, fällde jag faktiskt en tår. Jag åkte nästintill de 6 sista milen med en kamp mot psyket. Med jätte dåligt glid fick jag staka mig fram i utförslöporna, medans andra "vilade" och bara gled förbi. Det
Jag fällde rätt många tårar när jag gick i mål på min första maraton (Jubileumsmarathon). Däremot blev det inga tårar när jag gick i mål på Stockholm marathon i år, jag var nog mest glad att det äntligen äntligen var över då jag frös så mycket! Jag tror d
Inte på alla tävlingar men när jag sprang förbi Stadion vid Jubileumsmaran så började jag gråta, min kropp fattade att jag skulle klara av det. En funktionär såg nog hur det var fatt för han sa: "nu har du nått högsta punkten". Sen grät jag ännu mer när n
