Forum

Forum Navigation
Forum breadcrumbs - You are here:ForumLöpningDen mentala biten...
You need to log in to create posts and topics.

Är det en tävling på kortare distans så blir det full fart från början. Då jag inte är så snabb brukar jag hamna i det bakre fältet. Om jag skulle dra på och försöka springa i ett högre tempo än vad jag är van vid så skulle jag dö efter en kort stund.

Jag tycker sällan att det är slutet som är mentalt jobbigt utan svackan kommer ungefär vid 2/3. Då börjar tröttheten komma på allvar men målet känns fortfarande avlägset.

Sista kilometern däremot brukar det alltid gå att hitta krafter som man inte anade

Tävla ofta och ta vissa tävlingar som träningspass, då slipar du upp motivationen;)

Gummibandstekniken gillar jag när det går tungt. Ta sikte på ett föremål och fantisera att det finns ett gummiband som hjälper dig framåt förbi motståndare eller ett före

Jag har tidigare haft mentala låsningar i samband med löptävlingar. Pressen på mig själv blir för hård och kroppen blir hård, tung och seg före start, magen pirrar och osv... Förra året släppte det (jag har sprungit löptävlingar i ca 5 år) och jag fick re

Jag är ofta som bäst på tävling. Men så är jag också från en stillasittande släkt och har absolut inga krav på mig. Håller med om att en bra målbild är en hjälp. Jag brukar tänka på en riktigt god kaka! 🙂

Min målbild är den där riktigt sköna svetten efter ett löppass och endorfinkicken.

Kravlöshet - att det inte gör ngt om man misslyckas - är konstigt nog en viktig grej när man ska prestera.
Kan bero på att det har en betydande korrelation (negativ) med begrepp som self-efficacy (tro på den egna förmågan) och self-esteem (att man tycker

Tack vare den här tråden kom jag nästan ned i 5 min per km igår när jag sprang. Det är något av en magisk gräns för mig...

Tror att jag försökte tänka att det är ingen idé att du sparar dig nu, Malin, nu är det bara att kötta på. Kötta på bara!

Höll i

Kötta hit å kötta dit...vad jag ser av bilden är du ju vegetarian nästan!!??...hehehe. Jag springer ju ofta under delar av ett lopp med andra eftersom man ju efter alla åren typ näst intill är släkt med dom andra kombatanterna. Vi pratar hitan å ditan å t

Nähäru jag äter en del kött också 😉