Om jag skulle försöka hålla det tempo "jag faller in i naturligt" skulle det sluta med att jag ligger i diket och kippar efter luft, jag verkar oförmögen att hålla ett jämt tempo helt enkelt.
Alltså för att förtydliga vad det handlar om: jag accelererar
Säg inte det, progressiv snabbdistans är en bra träningsform som av någon anledning inte är så vanlig i Sverige. Det lär vara stort i Kenya.
Däremot är det förstås inte bra om man har så dålig koll på tempot att alla pass blir oavsiktliga progressiva sna
Attans, fast behålla ett pass som "spring som du vill pass" (lär bli progressivt löpass av det mao) är mao inte helt fel! Fast just nu blir nästan alla sådana, till och med långpasset har en tendens att bli sånt, och det gillar inte mina vader kan jag säg
Jag avslutar nästan alla mina löppass i snabbare fart. Älskar att dra på och får hålla i bromsen, men jag tycker det hjälper att jag vet att "lugna dig - snart får du". När jag inte har jättelångt kvar börjar jag öka och kör ofta slutet i en för mig rikti
Jo, det är jättebra träning!
Själv kan jag ha problem med det omvända. Var köper man disciplin så man tar i mera även när det är tar emot. Jag är en sk bekvämlighetslöpare.!! Tuffar gärna på i ett för mig lagom tempo, vilket inte gör att jag blir så mycket snabbare, nej. Nog för att
Jaaaaa... Jag vet inte riktigt, jag har alleles för kul när jag springer omkring och fartleker, intervallar eller tokrusar för att egentligen tänka på hur jobbigt det faktiskt är också.
Det kanske är det som är hemlisen, tänk inte? LÄttare sagt än gjort.
Precis så gör jag när jag springer långpass - glömmer inte distansen alltså. Först när jag vet att jag orkar hela sträckan släpper jag på bromsen.
