Mikael.
Håller med Saltin, men grejen vi fick för oss var att härda kroppen ifall vi hamnade i trångmål. Vi gillade att kuta på outforskade marker.
Nog fasiken dök vi ner i brunnar med vatten om vi passerade någon sådan. Eller bäck, eller föll på knä vid
Jag tror ni blev mentalt tolerantare.
En tanke. Som orienterare är man van med kanske en vätskekontroll var påbörjad timme eller så. Blir vi då mer härdade än de som smuttar varje kvart?
Magnus. Jo jag var nöjd med förberedelsen på vätskan men som jag skrev så slarvade jag med att dricka de 2 första milen på LL. Det tror jag var anledningen till min kollaps. Nu tränar jag på att dricka vid alla pass över 20 km. Dricker var 5:e km även om
Apropå detta med socker:
https://www.vardforbundet.se/Vardfokus/Webbnyheter/2011/3/Sotprodukter-forvirrar-kroppen/
