Hade ett riktigt skönt långpass (progressivt) idag. Passet blev bara 25km, men sista 10 gick strax under 40min. Riktigt skönt när man fortfarande kände att man kunde växla upp farten ett par snäpp om det skulle behövas.
På 80-talet körde vi något liknande som Micke.
Vi drog iväg i prattempo X timmar Y minuter.
När vi närmade oss klubbstugan - 2-3 km kvar så drog vi järnet.
Det var en väldigt positiv känsla att kunna öka på slutet.
PS. Då de andra var bättre än jag så
hejhej..vet inte om det "räknas" de flesta i den här tråden definierar långpass på 20-25 km och uppåt. För mig som bara löptränat aktivt sedan februari så genomförde jag mitt första 15 km pass i 6:50 tempo idag..För mig var det helt underbart och döm om f
Hej hej
jag har nu löptränat aktivt sen april ungefär men ännu inte vågat ge mig ut på nått riktigt långpass, längsta jag sprungit var 1 mil på ca: 47min.
Kanske man skulle testa ett nästa vecka, låter ju som att det är nått underbart 😉
Edit: Milen gick på 54min 😉
absolut! för mig var det mycket mentalt också, men när jag väl började springa idag så märkte jag att jag njöt mer än då jag springer kort distans..stannade vid ngr tillfällen då jag inte tillhör den kategorin som kan springa å dricka samtidigt.. på korta
För mig är långpass en skön paus mellan intervaller och tempopass. Springa i ett behagligt tempo gärna en sen kväll eller söndagmorgon. 🙂
helena j.
Välkommen bland oss positiva "galningar" = ultraentusiaster
tackar 🙂 fast är en bra bit dit ännu 🙂 Har nyss satt ord på tanken- sen gäller det att tillämpa det praktiskt också:)
En intressant intervju om vad som händer i musklerna vid långpass:
http://wpblogs.runningtimes.com/blogs/performancepodcasts/?p=170
