Oj, vad feministiskt mitt inlägg blev....(inte riktigt jag)
men frågan är intressant - hur olika är killar och tjejer egentligen?
Jag "känner" ju många, om man räknar såna jag läser ihop med och pratar med nästan dagligen, och folk jag möter i andra situationer. Men de flesta är extremt avståndstagande.
Jag bryr mig inte om hur andra är, om de är "tjejiga" eller "grabbiga" (observe
> Jag skulle förmodligen behöva gå hos en psykolog för att få ordning på detta,
> men det är för dyrt.
Om du är student i Göteborg, kan du alltid vända dig till Studentprästerna där och be om att få komma och gå i samtal hos dem. Studentpräster brukar va
>jo han fattade men det är ju meningen att jag ska vara snäll mot honom.
>varför kan jag inte bara vara söt och vän och vännlig?
Men varför skulle du bara vilja vara det Jessica? Det låter ju inget roligt.
Håller med Johan och inte bara är du både söt och jättevänlig Jessica, du har dessutom humor!
Och tack Rasmus för den otroligt fina recensionen av mig (H:).
det känns på något vis som om det är lätare inicialt att vara söta och rar...... det är det vi tjejer skyuller på när våra förhållanden kraschar. "killar vill bara ha söta rara flickor"
men hamnar lätt i hockey omklädningsrums jargong och jag vet inte hur
Det är mycket enklare att uttrycka vad man vill så blir det inga miss-för-stånd.
Jessica: om jag jobbade i ett hockeyomklädningsrum skulle jag garanterat falla in i jargongen totalt inom en vecka. Med det jobb jag har nu, hålls den tendensen i schack rätt effektivt... Men ibland är det jäkligt skönt att riva av lite jargong och inte v
ja det tog inte lång tid. tydligen är jag värst också.
Låter som vi har ett likartad drag där, du och jag 😉
