När jag för många år sedan tävlade i (sprint)löpning fanns inte löpband. Vi körde snömodd + sjukhuskulvertar och tunnelbanerulltrappor. Uppför en lång rulltrappa på väg nedåt.
Lucky bastard!
När jag var ung fanns inte snömodd.. 😉
Var det rulltrapporna i Leningrads metro? Annars är det ju ingen sport.
😀
Jag har förbättrat min löpteknik med löpband. På grund av min längd och källarens takhöjd tvingas jag undvika vertikala rörelser och det har inneburit en högre kadens och ett effektivare steg. Det tycker jag själv i alla fall 🙂
Första gången i Leningrad var 1986, då hade jag redan slutat min aktiva karriär ... då var utmaningen att man hade stängt stadens fjärrvärme för reparation fast det var bara plus tre grader ute - i början på juni.
I USA finns ett antal rätt långa löpbanor på flygplatser.
Körde en del på löpband i vintras, ådrog mig en stressfraktur i höften. Slump? I think not!
Själv är jag rätt tacksam för att det finns hamsterband på "mitt" gym eftersom jag älskar att springa utan skor men ännu inte har vågat mig på "the real thing".
En mil i bara strumpor på ett löpband är en lätt match för mig. Ifjol sprang jag drygt 250 k
Har man inte råd med lyxen att springa på löpband är det lätt att tycka som räven, att rönnbären är sura.
Människan kan springa för att klara nöd. Alltså är all löpning i onödan onödigt.
Eller så springer man hur och när man vill.
Förr i tiden var var
(t+)
