Att löpare flyr från något är ju känt sen tidigare 🙂
Idag under en tung period funderade jag även på när och om löpningen övergår från att fly från något till att fly mot något.
Input?
Alla kanske inte flyr från något, vissa av oss kanske jagar något undflyende? Jag vet inte, jag har faktiskt inte reflekterat över saken innan. Intressant tanke i alla fall, den måste jag älta på nästa pass 🙂
Jag flyr inte utan jagar... kondition....
Jag kan inte påstå att jag varken flyr från eller mot något. För mej handlar det nog mer om något meditativt. Åtminstone på långpassen.
Ja, den frågan var filosofisk! 🙂
Jag flyr inte heller från eller mot något utan löpningen är som vilken annan träningsform som helst för mig. Träningen ingår i min livsstil och sen några år tillbaka råkar det vara löpning som tar upp den mesta av tiden
Jag springer för att det är skönt att komma ut och röra på sig, speciellt när man är kontorsarbetare. Sen kan det ibland vara akönt att just springa, ibland plågsamt, men jag är alltid nöjd och glad efteråt! Har nog aldrig ångrat ett löppass!
Jag snarare letar efter något. Ibland hittar jag det, oftast inte. När jag inte hittar det så hittar jag däremot oftast något annat. Något som kanske inte är fullt lika bra, men fortfarande bra.
Om jag varje gång hittade det jag egentligen letar efter så
Flykt från den där kvävande kramen från soffan framför tv/dator. Flykt mot den där skööööna kramen av soffan framför tv/datorn efter en redig genomkörare?
Jag flyr nog aldrig från nåt då jag springer. Men passen kan vara väldigt olika. Ibland är det rent meditativt - rätt vad det är vaknar jag upp och undrar var jag är. Andra gånger är det fullt fokus på hastighet, tid, distans. Ibland är det bara njutning
Flykt vet jag inte... För mig är det ungefär som att starta om datorn, trycka på reset. Och lite kondis på köpet. 🙂
