Timing är inte samma som flyt, jag menar rytm i löpningen och en känsla för när foten tar i marken ljudlöst och kontrollerat. Sen måste man ha ett flyt. Men jag vill påstå att det är en skillnad.
Då föredrar jag flyt.
Man springer så ljudlöst som möjligt och låter kroppen bestämma. (t+)
Timing låter väl jobbigt.
Springa och tänka på när, var, hur man sätter ned fötterna.
Kontrollerat. Isch.
Helt ljudlöst. Det klarade jag nog aldrig.
Däremot hörd
njaaa, helt ljudlöst blir kanske svårt. Att springa rytmiskt ska inte vara jobbigt, snarare tvärt om.
Timing är precis motsatsen K-G. Det kommer när du inte behöver tänka. Det bara sitter där.
Mackan.
Jag har ju bara 2 hjärnceller sägs det, så jag vet inte ens hur man bär sig åt för att tänka. (#)
Däremot har jag musiköra.
Var på 80-talet anlitad av de flesta musikbolagen.
Så rytmen har jag fått i blodet
+ mycket annat trams. 😉
"Timing är precis motsatsen K-G. Det kommer när du inte behöver tänka."
Kanske därför inga löptekniknissar är med i den här tråden... 🙂
Timing går ju inte att läsa sig till, det är svårt att förklara rytm... Men pose går tydligen att läsa sig till. Eller ta en kurs.
Man kanske ska börja med kurser i "Rhytm Running" springa till afrikansk musik. sen hyr man in någon avdankad Kenyan som får
Bjarne.
Eller gå tillbaks till 80-talets okunniga inställning:
Ville man bli bra på något så gjorde man det.
Som t. ex. att springa.
Det är inte fel med teorier, men för många luras till att testa allt för mycket.
Vet inte hur ofta jag läser att skilln
Allt var bättre förr. 😉
Utom världsrekorden. (V)
Nä fy! På 80 talet åt man socker och sprang i för stabila skor, det fanns ingen kunskap om teknik heller så man var tvungen att träna skit hårt för att bli bra.
Nu äter man kesella med nötter och har skor med tår. Träna behöver man inte för det finns så
