Då är jag och andra udda.
Medveten anpassning blir det åtminstone för mig uppför, nedför ( beroende också på lutningen ), sidledes ( Klas, du har ju nyligen kutat i alperna ), ishalka, snömodd, myrar och några till underlag.
Löpsteget när jag anpassar
Jag beskrev bara anpassningen efter hastighet. Att vara uppmärksam på att anpassningen sker är en annan sak. Visst _kan_ man styra den, men alla klarar att göra anpassningen utan medveten styrning. Vi klarar också att anpassa steget omedvetet efter backar
Klas.
Tror de flesta som springer gör det på ett för dem enkelt underlag.
Sedan finns det de som väljer lite klurigare.
Slutligen de som älskar det "omöjliga". Typ mig då.
Ju klurigare desto mer behöver man nog använda vad man nu har mellan öronen.
Utan att kasta mig djupare in i diskussionen, vill jag bara anmäla avvikande åsikt angående Klas förmodan att det "bara handlar om enkel mekanik". Mitt intryck är att biomekanik är ett mycket komplicerat forskningsområde.
Tomas.
Forskningsområdet humör då?
Ju gladare man är desto roligare man springer.
Om det går fortare?
I alla fall för mig. 🙂
Att du "ALLTID" skall ha så tråkiga inlägg. 🙂
@Gunnar: " Ungefär som att hävda att "alla springer fortare om de dricker rödbetsjuice" (vilket också går att forska kring, men jag har inte sett några pålitliga undersökningar av den saken)."
Här finns en del länkar: http://www.funbeat.se/discussion/show
Tack Mikael.
Jag lär mig.
Detta var ett exempel på vetenskaplig metod. Handlar inte exakt om löpning men tillräckligt nära för mig. Sen tror jag inte jag klara att få i mig en halv liter rödbetsjuice om dagen de sex dagarna före ett lopp,men det är ju j
Tomas, som jag skrev (2013-09-27 10:25) så kommer man väldigt långt genom att resonera om de yttre krafterna som kroppen utsätts för, och då räcker ren mekanik. Om vi minskar de yttre krafterna så blir det skonsammare för kroppen. Vi behöver inte veta exa
