Jag funderar på det där med att bli en snabbare löpare. Har läst en del som anser att man inte behöver pressa sig när man springer - att snabbheten kommer ändå med tiden. Det jag funderar på är hur det går till?
Om man alltid springer i sin komfortzon -
Intervjua de tio snabbaste på Långa Lunken nu i helgen.
De kanske kan berätta något om intervaller.
David: Jag springer intervaller varje vecka - det är det roligaste jag vet. Jag funderar bara på om det GÅR att låta bli att pressa sig och ändå bli snabbare (innan pensionsåldern.... ;)) Har vi något levande exempel här på FB som kan vittna? 🙂
Spring i backig skog, ofta och så långt kroppen tål. Man kan variera hastigheten utan att träna intervaller. Bara köra på hårt under passen när det känns bra. Jag har gjort 1:12:00 på halvmaran med mest sådan träning, en del väglöpning var det också.
Då pressar du dig alltså. Det är lite det jag far efter - att man bör pressa sig och alltså tänja på gränserna för att bli snabbare. Att det borde vara svårt att bli snabbare bara genom att köra i sin komfortzon. 🙂
Jag menade inte att det prompt behöve
I början så blir bättre av att träna och sedan blir det dags att träna med insidan för att bli snabbare.
Bygg grund först (ca 3 år), sedan fartuthållighet.
Då tror jag att jag förstår vad man menar. Att man alltså inte kan börja med att fokusera på snabbheten och att det är då man struntar i att pressa sig. MEN att man för att bli snabbare ändå så småningom behöver just snabbhetsträningen.
Korrekt uppfattat
Du borde höra med någon som tränar enligt Maffetones principer. Man bygger en s.k. aerobisk bas genom att enbart träna på mycket låg puls (dvs. låg ansträngsningsgrad). Då påstås man blir snabbare på samma pulsnivå (vad jag hört av såna som Maffetränar h
Tack Fredrika! OJ - det är ju 10-20 min/milen!
Spännande - hoppas någon som tränat så hoppar in och berättar om sina framgångar.
Jag skulle bli less av den träningen, men det är intressant! 😀
Sen tycker jag att jag blir bättre och bättre på att spring
