För mig, som är absolut nybörjare och i nedre medelåldern (antar jag vid 37?), tar det 2,5 - 3 kilometer att komma in i "andra andningen" oavsett tempo jag lägger upp i början. Jag börjar nästan alltid mina joggingturer med att gå 750 meter till elljusspå
Tvärtom, Sylvia. Det folk kallar uppvärmning handlar inte så mycket om temperatur, det är i själva verket att man låter det sympatiska nervsystemet få tid på sig att komma igång o ta över.
Jag upplever också att det tar tid innan man kommer in i andra andningen, varierar mellan 3-5km. Har därför efter själva uppvärmningen dragit igång ordentligt, tja någolunda liknande fart som man har i andra andningen. Jag inbillar mig att det går att lär
Anders Nilsson: Det här är intressant. Berätta mer är du bussig.
Jag håller absolut med om resonemanget att kroppen kommer bättre igång efter en "obestämd" tidsmängd/distans.
Att kalla det andra andningen är jag inte med på. Andra andningen för mig är något man uppnår efter ett mått av klart hög ansträning.
När man gör första minuterna av ansträngning är pulsen forf låg. Man bygger lätt upp lite syreskuld. Efter en stund med hög puls har kroppen fått igång transporten av CO2 o O2 till en såpass hög nivå att man kan hantera måttliga ansträngningar utan proble
Tack för intressanta svar! Man kan ju tycka att det vid löpning borde bli jobbigare och jobbigare ju längre man springer (det blir det ju så småning om) men ibland upplever jag den första tiden som riktigt tung. Jag köper iallafll det här med att kroppen
Men Anders... Det var ju det jag skrev. 😉
Men Henrik? De där första kilometrarna ÄR en rejäl ansträngning för MIG. Faktiskt. (H)
Syreskuld? Jaha du får gärna förklara för en som inte vet exakt? det känns inte som mjölksyra iaf. Finns det något annat än att värma upp ordentligt för att lindra det? Går det att träna för att slippa det?
