Har inte väggat på en mara men väl under skidtävlingar.Det är en jäkla känsla,man tar i allt man har och kämpar som en gris men man håller inte ens styrfart. Det finns ingen som helst kraft i kroppen och huvudet är tomt,man nästan varken ser eller hör fol
På cykel är det fint, gyrokraften håller en i rörelse tills hammaren klubbar en till ett kolli.
Testade för några veckor sedan igen för att det gäller att spara på sina erfarenheter. Sista milen tog nästan en timme i motvinden.
Mötte väggen 1989 på Lidingöloppet. Upplevde det precis som Peter skriver "Det finns ingen som helst kraft i kroppen och huvudet är tomt,man nästan varken ser eller hör folk". Från sista vätskan och in till mål försökte jag att jogga, när det var nedförsb
Väggen:
Tror att man i maratonsammanhang börjat glida när det gäller definition av "väggen".
Tycker ofta "väggen" får symbilisera att farten sviktar, att det blir rejäl positiv split och inte det definitiva sto
Som David P är inne på så kan det vara bra att spara på sina erfarenheter. Inför min maracomeback för 1½ år sen så ville jag på träning lära mig känna hur det är med symptomen innan väggkänning så jag stack ut på hojen. Lång tur och minimalt med energi.
Men Mackan, kände du av några varningssignaler? Jag menar, aptrött har jag sprungit mig många gånger men den riktiga väggen har jag bara mött en gång. Och vad jag vill minnas gick det rätt fort. Från trött och sliten, till total soppatorsk. Lite som en bi
Ja jag kände en mer markant trötthet 10-15 minuter innan. En typ av trötthet jag känt under långa lopp också. Vid dessa tillfällen har jag under loppen tagit mig lite extra tid för att få i mig rejält med energi.
Jag fick väggkänning en gång i slutet av ett marathon. Löpare som jag tidigare hade passerat sprang helt plötsligt förbi mig i en himla fart.
Jag kommer ihåg att jag tänkte: Oj, vilket fart de har fått plötsligt.
30 sekunder senare insåg jag att jag sto
För mig är det ett tillstånd där jag dels känner att det jag håller på med är rent skadligt för kroppen, att det inte kan vara normalt att känna på det viset som man gör. Alltså en känsla som ligger bortom trötthet. Typ. Dessutom är det en sorts katastrof
Om det nu är väggen eller inte så kan jag ganska "lätt" återskapa känslan av total trötthet och känsla av "detta suger".
Om jag äter lunch vid 12 tiden och sedan trycker i mig en banan och en coca-cola (jag vet...) vid typ 16 för att springa vid 16:30 bl
