På ren envishet gick jag i mål igår med puls på 201, snittade på ganska jämna 183 under loppet. Hela spurten trodde jag att jag skulle avlida, men efter 10-20 sekunder i målfällan så var känslan snarare "jag skulle lätt klara av ett varv till i snabbt tem
Jag tror inte jag vet riktigt hur mycket jag skulle kunna pressa mig, eftersom jag nästan alltid lyckas springa andra halvan av ett lopp fortare än första halvan.
Någon gång har jag sprungit ett testlopp och medvetet gått ut i vad jag trodde var en övera
Lars, på träning? Starkt!
12,5 ensamma varv på Slottsskogsvallen. Inte så mycket starkt, som oerfarenhet av distansen.
Det är ju helt klart skillnad på hur hårt man klarar att pressa sig. Sprang ursvik extreme förra året med en betydligt mindre tränad kompis. Han var döende från stora backen (4k) till sista backen, sedan spurtade han ner mig på slutet. Jag försökte verkli
Gå ut hårt från start och håll ett jämnt tempo... Går det för fort och du kroknar så har du iaf. lärt dig något om dig själv. Man lär sig sådant här enbart genom att testa. Du kan inte läsa dig till det...
Edit: Fredrik, att spurta är en helt annan sak.
Jag har efter flera år av klockfanatism på tävlingar kommit på att jag kan få ut mer av kroppen utan klocka.
Tidigare kollade jag kilometertider och försökte anpassa farten till en tänkt idealfart. Problemet är bara att min dagsform kunde göra att jag e
Det är nog klokt, Lars. Jag springer alltid med min GPS på tävling och känner också att jag styr mot tid istället för att lyssna på kroppen. Men vågar jag lämna nappen hemma? Kommer jag inte sakna mellantiderna? Tänk om jag springer för fort?
Gör som jag, som är statistikfreak men inte skulle kunna pricka ett givet tempo om jag finge betalt för det: jag ställer in klockan på neutrala siffror ifall jag skulle råka kika, stänger av alla pip och bryr mig inte om att titta på den. Den åker med, re
Torbjörn: Förstår precis hur du känner dig. Testa att springa utan ett kortare lopp. Då är det ju inte så många mätpunkter att gå miste om :-).
