Själv tycker jag inte att det är så stort problem, jag brukar alltid gå hårdare på tävling än jag tänkt mig, oavsett om jag har klocka eller inte och att veta lite mer om hur mycket för hårt det blev påverkar mig inte.
Snarare kan den hjälpa mig med pep
En nyckel för mig att pressa mig till 98% och uppåt är att gå ut i ett riktigt högt tempo, nästan på gränsen till lite för fort för mig.. och att sedan kriga och hålla ut för att öka sista kilometern eller två,
då går det som lättast att ta ut sig riktig
Läste om en undersökning som visade att det optimala var att gå ut hårdare än man tänkt springa (säg 6% eller något i den stilen) just för att man har mer att ge än man tror. Å andra sidan menade man att en av anledningarna till att det fungerade var att
Kommer ihåg en sådan artikel i RW:
http://www.runnersworld.com/article/0,7120,s6-238-244-259-11738-0,00.html
Jag upplever det som håkan säger här att man går ut lite fortare än man tror, just för att man faktiskt har lite mer att ge än man tror!
Har funkat bra för mig iallafall :)!
Går man ut lite långsammare så är det lätt att vaggas in i ett bekvämare tempo
Jag skulle springa ett lugnt återhämtningspass med en löparkompis nu på kvällen.
I söndags sprang jag premiärmilen på 52 och tyckte jag tryckte på ganska bra!!! Höll jämt tempo fram till 8 då jag sackade för att spurta sista.
I dag sprang jag "lugnt" på
Nja, ävenen liten sänkning av hastigheten kan kännas som betydligt lättare. Och vice versa då förstås. Kanske du var väldigt ovan vid 5:12-tempo?
Hmm... kanske dags för intervallträning. Jag springer aldrig så fort normalt...
Då tror jag det är förklaringen. Intervaller i farter på eller över din önskade fart på milen skulle jag kört (och har kört).
Ja ibland behöver man inte sänka tempot många sekunder per km för att uppfatta det hela vääääldigt mycket lättare, och på samma sätt kan det vara svårt och persa med en minut på milen trots att det handlar om en fartökning på "ynka" 6 sek per km.
Jag hör
