Linda, ska försöka ge dig lite hopp:
Är också gammal rökare, helt utan vettig idrottsbakgrund. Har bara tränat lite till och ifrån på gymmet genom livet - men ingen konditionsidrott. Började springa på allvar för ca 2,5 år sedan. Snart 50 år gammal.
I bö
Nejmen titta! 😀 En till tråd där jag kan få visa upp min allra finaste käpphäst:
Öka INTE fart och sträcka samtidigt.
Det leder alldeles för ofta till skador/smärta.
Lysssna på Jessie - hon har rätt.
Jag har ett sätt som fungerat bra för mej att både bli lite snabbare och även orka springa långt utan att träna långpass, jag springer så fort jag orkar 2 gånger i veckan, den ena gången lite kortare sträcka, den andra lite längre, i bästa fall får jag äv
Alla har fel.
Det är dödsmetallen som saknas.
Allt annat är jämförelsevis helt oviktigt.
Där kom den. Den nakna sanningen!
Illbatting - blir alltid på lika gott humör av dina inlägg 🙂
Jag känner igen mig! Jag harvade också runt, samma runda, men klarade aldrig av att köra hela sträckan. Så fort det kändes "för jobbigt" så slutade jag springa och började gå tills det kändes bra igen. Men så en dag bestämde jag mig för att pressa mig lit
Spring ett lopp!
Då skäms man för mycket när man vill börja gå när alla andra springer...
Eller med andra ord: det sitter i hjärnan 🙂
