Mer skrämmande är det om man räknar på hur lite man kan väga innan man blir underviktig enligt bmi. Jag som kille på 2m kan gå ner till 76kg innan jag anses väga för lite...
Vilket betyder att om du väger 80 kg eller mer är du välkommen som medlem hos Viktväktarna (som är mycket tydliga och seriösa med att de inte tar emot underviktiga personer som vill gå ner).
Helt sjukt. Men om det stämmer att man kapar 1min på milen per kilo man går ner så hade jag i alla fall slagit några vansinniga rekord med 52kg viktnedgång. 😉
Glöm inte att man var "mullig" och hade "Pondus".
Jag håller med BMI är för det första inte en bra måttstock och har som ni säger blivit ett verktyg för skrämselpropagande(eller vad man ska kalla det) för diverse olika aktörer som vill tjäna pengar(faktis
BMI tillsammans med ålder används även av livförsäkringsbolag för att sålla bort dem som har för hög sannolikhet att lösa ut försäkringen.
Så länge de även tittar på testvärde så...
Självklart är BMI inget helt rättvisande mått med tanke på skillnader i muskelmassa, m m, men det är, som någon var inne på, ändå en vikt man måste släpa på och vid löpning på längre distanser har man knappast någon nytta av sina svällande biceps.
Man har visst nytta av sina svällande biceps på en löprunda. De hjälper till att ta hand om den mjölksyra som inte benen hinner med.
Så de är klart bättre att släpa på än fläsk, men uppväger knappast den större vikten.
Jag har tänkt på 100 meters sprinters. De har ju armar och nackar som boxare. Är det för att ta han om mjölksyra eller varför bygger de så mycket överkropp?
Titta på accelerationsfasen, det är som en rörelsestudie i newtons 3:e lag (for every action there is an opposite and equal reaction) - varenda muskel (hos den tekniske sprintern) arbetar för att skapa rörelseenergi framåt.
Det är imponerade att se på i
