då jag børjade springa så reggade jag det som jogging- då jag varvade promenad med jogg i lugnt tempo. sen børjade jag regga mina pass som løpning då gånginslagen førsvann och jag blev snabbare. Ner det hende vet jag inte utan blev automatiskt att jag kan
Jag VET hur det är:
När jag sa att jag sprungit Midnattsloppet på min:sek då sa min bror = PT GRATTIS, nu är du en löpare.
Nu har TS fått svar på sin fråga;)
Från joggning till maraton
Var tog ordet joggning och maraton vägen?
En gång i tiden sa man så.
På den tiden sprang man mycket och ibland joggade man.
Nä nu skall jag ut och springa........
Ett symptom på den försämrade standarden på resultaten i tävlingar, är tydligen att man nu pratar om 6 min/km eller långsammare som joggning. När jag växte upp var gränsen glasklart 5 min/km.
Jag har aldrig haft ett par Pearl Izumi på fötterna, men jag tycker att deras "We are not joggers"-kampanj för något år sedan var ganska kul.
Ett symptom på att löpning åter är en inkluderande sport är att personer med bristande självkänsla känner sig tvugna att dra en gräns för andra där de själva får tillhöra löpargruppen.
Eller brist på egen självkänsla om man känner sig exkluderad av en sådan definition.
Det kommer aldrig finnas nån sann definition, men ett snyggt försök jag hörde är att den som fortsätter jogga/löpa när regnet, snön & modden kommer tillhör den ena kategorin oavsett snabbheten. Och den som ställer jogging(!!!)skorna på hyllan hör följdakt
Finns det någon poäng jag har missat i att göra skillnad? Musses jogginrunda är mina löpintervaller...
(och då tänker jag på fart, inte längd 🙂 )
Absolut, men jag sympatiserar mer med den som känner sig nedtryckt än den som trycker ned.
Den som tycker att det är viktigare att definiera en absolut gräns, i nio fall av tio till egen fördel, än att bygga en välkomnande kultur, tar sig själv på för st
