@Peter: Gör man rätt om man har roligt under tiden man springer men blir skadad hela tiden? Gör man fel om man inte har roligt men vinner stora prispengar så att man säkrar framtiden för sin familj?
Definera "roligt"! Är det roligt som gapskrattande roligt, eller roligt som att man trivs med det.
Jag har faktiskt väldigt sällan roligt på löpträningen men har ändå fortsatt träna hela livet för att jag trivs med det.
Är det viktigt att veta om man är nybörjare eller inte?
När jag kunde då sprang jag. Första gången var jag väldigt liten. Nu 70+ år senare springer jag fortfarande. (t+)
Då första tiden barfota - vilket jag fortfarande gör när jag anser det vara en rolig variant.
Sättet att springa är väl lika olika som vi mä
Moa, det är oerhört viktigt att veta vilken grupp/vilket fack du passar in i. Är vi osäkra på vår grupptillhörighet börjar vi knarka och begå brott, sådeså :p
Den här frågan tycker jag är jätterolig och det som gör den så rolig är att du får så olika svar beroende på vem du frågar. Läser man t ex här på forumet så inser man ju snabbt att vissa personer räknar sig som erfarna löpare efter att ha sprungit regelbu
Jag fattar inte heller det här med skammen att jogga eller vara nybörjare. Är det ett fenomen bland dem som bara håller på med löpning/jogg, eller också de som ägnar sig åt fler idrotter? Jag tror det förra, dvs. de som övervägande springer. Eller har jag
Anders.
Är det inte ett tidens tecken att konkurrera mera.
Det fanns förr också, men inte i dagens omfattning.
Vad jag syftade på K-G, men otydligt, var att jag tror att det bekräftelsebehov som Mollie nämner ovan är mer uppenbart bland de utpräglade "springarna" än bland de som njuter av flera sporter.
Då har jag haft tur.
Har testat mer än 50 sporter.
Ibland med framgång, ibland inte.
När jag kommit sist har jag nog jublat mest.
Eventuell publik har då oftast gett stående ovationer. (t+)
