Den första löparboomen kom väl när människan började springa efter kött.
Med kött avser jag på gammaldags vis, ej som det sker nu. 😉
På 60-talet fanns en uppgång, som dalade i samband med 70-talets nya personliga önskemål.
80-talets boom märktes bra my
Per, jag är också uppvuxen i Norrbottens kustland (Luleå) och där inbillade jag mig också att typ alla som orienterade var akademiker. Jättemånga av orienterarna jobbade på högskolan eller var barn till personer som jobbade där.
Angående personer som är
Lena, det där med säregen personlighet låter intressant. Är det något du tror är medfött eller har det utvecklats pga ultralöpningen?
Själv skulle jag inte våga säga samma sak men då vet jag att min observationsgrupp är betydligt mindre än Lenas.
Ligger det inte alltid i sakens natur att en liten udda sport eller annan aktivitet drar till sig just säregna personer? Den stora massan av mainstream-personligheter ägnar sig åt just mainstream-aktiviteter.
Tror att även VFF-löpare i genomsnitt är en he
Ja, Thomas, men Lule var ju mer en akademikervärld än Kalix pga högskolan och att det var centrum för all annan administration i länet. När jag nu drar mig till minnes min barndoms orienteringsutflykter till Lule så stämmer det du säger, många jobbade
När jag hakade på löparboomen och fastnande rejält i slutet av sjuttio- början av åttiotalet valde jag utbildning av just DEN anledningen. FÖR ATT jag sprang alltså.
Jag trodde sjukgymnaster i huvudsak pysslade med idrott och idrottsskador, vilket visade
...och missförstådd.....snyft...
🙂
Tur du har oss då Anna 🙂
Ja....! 🙂
Citat från Peter: "Jag är inte ute efter att alla skall tala om vad de jobbar med utan mer en statistsik redan gjord undersökning. Finns det såna?" Som tilläg till alla som säger vad de är så är ni statistiskt sett förmodligen inte ett representativt geno
