Ja det är otroligt skönt och vilsamt att kunna försvinna in i sig själv och inte behöva någon yttre stimulans. Då behöver man aldrig ha tråkigt, vare sig man väntar på bussen eller springer på löpband. Att vila i nuet är en skön konst. 🙂
Det kan hända mig då jag springer ute på skogsvägar att jag rätt vad det är "vaknar upp" och undrar ett tag var jag är innan jag känner igen mig igen...
ja precis. de e sjysst att kunna göra detdär. som sagt har ibland löpningen som en paus från verkligheten, och då blir det egentligen bara störigt att konstant iproppas onödiga intryck när det är "hjärn-vila" som är målet. fast såklart borde la hålla mig
Jag har löpband i källaren och TV är helt nödvändigt. Annars skulle det bli för trist helt enkelt. Löpbandspassen är träning helt enkelt. Det där med harmoni i löpningen sparar jag till utomhuspassen.
Jag skulle precis skriva att jag hade varit "lycklig" om jag hade haft en TV att glo på när jag nöter distans på hamsterband när det är storm eller ösregn ute. Bara för att överleva tristessen.
I fredags, när jag sprang intervaller på gymmet så fick jag
